Veronika berättar om vardagen för revisorer och om de vanligaste missuppfattningarna om den stereotypiska revisorn.
Av Veronika Sawicki, Assurance, Stockholm
Sedan mitt senaste inlägg har jag, till min glädje, fått väldigt fin respons (TACKSAM!!!) och nästan förvånansvärt många frågor från bloggläsare som undrar vad min yrkesroll egentligen går ut på. Med inspiration från ett otroligt bra inlägg, där Anna och Elin förklarade vad de gör på Consulting, tänkte jag i det här inlägget spinna vidare på konceptet. Vad gör revisorer om dagarna och vilka är de vanligaste missuppfattningarna om den stereotypiska revisorn och yrket i stort?
- ”Revision… Är det ens kul? Ni sitter väl bara och bläddrar i pärmar dagarna långa?”
- ”Men du, om du jobbar som revisor måste du vara bra på matte!”
- ”Om jag startar ett nytt bolag kan ju du sköta min bokföring!”
Jag är ganska säker på att majoriteten av de som jobbar med revision någon gång stött på åtminstone en av ovanstående fraser under sin karriär. Jag kan ärligt talat erkänna att jag tänkte precis på samma sätt när jag började plugga. Om jag vrider tillbaka klockan några år till tiden då jag började min utbildning i Karlstad, minns jag att jag var väldigt osäker på vilken inriktning inom ekonomi jag skulle läsa framöver. Något jag emellertid var säker på var att jag absolut inte skulle bli revisor, för ”USCH, vilket tråkigt yrke det verkar vara!”. Spolar jag däremot fram klockan till nutid, sitter jag i skrivande stund på ett av världens främsta revisions- och rådgivningsföretag och kan inte känna mig mer nöjd med mitt yrkesval. Men hur kommer det sig egentligen att många har en så negativ association med yrket?
Innan jag påbörjade det här inlägget gjorde jag lite research för att få en uppfattning om allmänhetens bild av revisorer. Jag kan lova att det bara krävdes en snabb google-sökning för att mötas av ganska negativa och tråkiga förutfattade meningar om yrket. För att sammanfatta min sökning lite kort associeras yrket ofta med gamla, tråkiga, introverta och tillbakadragna individer i tråkiga kostymkläder. Dessutom antas de ofta sitta ensamma och nästintill begravda i bokföringspärmar samtidigt som de slår på sina miniräknare dagarna långa. Med andra ord, varken charmigt, roligt eller lockande.