Vilka ändringar i IAS 1 träder i kraft 2024?

Ändringar i IAS 1 avseende klassificering av skulder som kort- eller långfristiga träder i kraft 2024. Samtidigt införs nya upplysningskrav. 

Kortfattat

• Ändringar i IAS 1 förtydligar vad som påverkar klassificeringen av skuld som kort eller lång.
• Samtidigt införs nya upplysningskrav avseende låneskulder som är förenade med kovenanter som ska vara uppfyllda under de kommande tolv månaderna.
• Ändringarna träder i kraft 1 januari 2024.

Vid årsskiftet träder en rad ändringar i IAS 1 Utformning av finansiella rapporter i kraft. Ändringarna förtydligar klassificeringen av skulder som kort- eller långfristiga och inför nya upplysningskrav.  Ändringarna ska tillämpas retroaktivt i enlighet med IAS 8 Redovisningsprinciper, ändringar i uppskattningar och bedömningar och fel. Tidigare tillämpning är tillåten, men kräver att EU godkänt ändringarna. Enligt EFRAG förväntas EU:s godkännandeprocess slutföras under 2023. 

Bakgrunden – en oklarhet i nuvarande standard 

Bakgrunden till ändringar är att frågor har ställts om det som står i punkt 73 om att företaget ”förväntar sig att refinansiera eller förlänga en förpliktelse” är förenligt med principen i punkt 69(d), om att företaget måste ha en ovillkorad rätt att senarelägga regleringen av en skuld i minst tolv månader, för att klassificera en låneskuld som långfristig.   

I januari 2020 publicerade IASB® vissa ändringar i IAS 1 med ursprungligt ikraftträdande den 1 januari 2022. I takt med att förståelse av innebörden av dessa ändringar växte fram, växte även kritiken. I november 2021 publicerades förslag till tillkommande ändringar och i slutet av oktober 2022, de slutliga ändringarna, med ikraftträdande i januari 2024. Samtidigt senarelades ikraftträdandet av ändringarna i IAS 1 från 2020 till samma tidpunkt. Innebörden är att vissa, men inte alla, ändringar från 2020 aldrig kommer att träda i kraft.  

Klassificering som kort- eller långfristig – kovenanter

Enligt nuvarande lydelse i IAS 1 punkt 69(d) ska en skuld, som inte är en del av rörelsekapitalet, eller innehas primärt för handelsändamål, klassificeras som långfristig endast om företaget på balansdagen har en ”ovillkorad rättighet” att senarelägga dess reglering i minst tolv månader. 

Ändringarna innebär bland annat att ordet ”ovillkorad” stryks från denna punkt. Detta eftersom rätten att skjuta på återbetalning av lån sällan är helt ovillkorlig. 

En ny punkt 72B förklarar att, i de fall låneskulder är förenade med kovenanter, så är det endast kovenanter som ska vara uppfyllda före, eller på, balansdagen som påverkar klassificeringen som kort- eller långfristig. Kovenanter som ska vara uppfyllda efter balansdagen ska inte beaktas.  

Nya upplysningskrav om långfristiga skulder förenade med kovenanter

Samtidigt införs nya upplysningskrav för skulder som härrör från lånearrangemang förenade med kovenanter under de nästkommande tolv månaderna. Förutom upplysning om totalt redovisat värde ska information lämnas som gör det möjligt för användare av de finansiella rapporterna att bedöma risken för att dessa skulder förfaller till betalning inom tolv månader. Det senare innefattar information om kovenanternas karaktär, vid vilka tidpunkter efterlevnad testas samt, i relevanta fall, upplysningar om omständigheter som kan indikera att företaget kan komma att få svårt att uppfylla dessa villkor. Som exempel nämns att företaget under, eller efter rapporteringsperiodens slut, har vidtagit åtgärder för att undvika eller mildra ett potentiellt kovenantbrott. Ett annat exempel på en omständighet som kan vara relevant är att företaget inte uppfyllde villkoren på balansdagen. Det senare förutsätter att skyldighet saknades att uppfylla villkoren vid denna tidpunkt; hade så varit fallet, skulle skulden klassificerats som kortfristig. 

Klassificering som kort- eller långfristig - andra ändringar  

IASB:s översyn av reglerna för klassificering av skulder som kort- eller långfristiga har inte bara handlat om kovenanter. Andra ändringar förtydligar att klassificeringen av skulder som kort- eller långfristiga inte ska påverkas av företagsledningens avsikter eller förväntningar, utan endast rätten att förlänga en skuld i minst tolv månader. I linje med detta stryks hänvisningen till ”refinansiering” i punkt 73. Ändringarna klargör även att en återbetalning av skulden före den dag då de finansiella rapporterna godkänns för utfärdande inte har någon betydelse för dess klassificering per balansdagen.  

Andra ändringar klargör vad som menas med att ”reglera” en skuld. En ny punkt (76A) kopplar begreppet till ett utflöde av resurser från företaget, eller en överföring av företagets egetkapitalinstrument, i det senare fallet dock med ett undantag. Villkor som innebär att motparten kan välja att en skuld avvecklas genom överföring av företagets egetkapitalinstrument påverkar inte skuldens klassificering som kort eller långfristig om denna option redovisas separat som ett eget kapitalinstrument. Med andra ord, om en konverteringsoption redovisas som en skuld utgör överföring av företagets egetkapitalinstrument en reglering av denna skuld vid tillämpning av punkt 69.  

Upplysningar – andra ändringar

Ytterligare mindre ändringar görs i upplysningskraven om händelser efter rapportperioden i punkt 76 i IAS 1. Till största del handlar det om att klargöra att kraven avser refinansiering, korrigering avseende brott mot kovenanter och beviljande av anstånd från långivare avseende låneavtal som klassificerats som kortfristiga i bokslutet. Samtidigt införs ett nytt upplysningskrav: återbetalning av en skuld som klassificerats som långfristig. 

Vad behövs göras idag? 

Innebörden av kravet på retroaktiv tillämpning är att jämförelseperioder, dvs uppgifter för 2023 för företag med kalenderår, i relevanta fall ska omklassificeras. Det finns därför anledning att säkerställa att tillräcklig information fångas upp i den interna rapporteringen för korrekt klassificering av skulder för 2023, även om tidigare tillämpning inte övervägs.  

Det finns även skäl att säkerställa att tillräcklig information om låneskulder fångas upp i den interna rapporteringen för att kunna leva upp till de upplysningskrav som införs. Redan idag finns krav att lämna tillräckligt med information för att användare ska förstå innebörden av kovenanter för företagens likviditet och likviditetsrisker (IAS 7.31), om det är relevant för förståelsen av de finansiella rapporterna (IAS 1.112c) och/eller om det krävs för att de finansiella rapporterna ska ge en rättvisande bild (IAS 1.15). Det finns dessutom inget som hindrar att företag, om möjligt, redan idag lämnar de upplysningar som IASB bedömt som nödvändiga (förutsatt väsentlighet). 

I detta sammanhang bör det även uppmärksammas att väsentlighetsbedömningar avseende upplysningar om kovenanter diskuteras i punkt 81-83 i IFRS Practice Statement 2 Making Materiality Judgments. På samma sätt som för annan information handlar det om överväganden om informationen kan antas påverka de beslut som de primära användarna av företagets finansiella rapporter fattar på grundval av rapporterna. I vägledningen anges att denna bedömning inte bara ska beakta sannolikheten för villkorsbrott, utan även konsekvenserna av att företaget skulle bryta mot kovenanter.