Bevis- och dokumentationskrav för företag som begär forskningsavdrag

Rimligare krav – en potentiell vändpunkt från tidigare alltför högt ställda dokumentationskrav?

Kortfattat

• Rättsfallet kan vara en vändpunkt från ett alltför högt till ett mer rimligt dokumentationskrav vid nedsättning.
  
• Domstolen belyser skillnaden mellan akademisk forskning och FoU samt ger stöd för att forskning inte behöver publiceras för att vara forskningsavdragsgill.
• Skatteverket kritiserades för att de var generella i sina invändningar. Detta kan indikera att invändningar mot företagens underlag måste vara specifika.

Arbetsgivare får göra avdrag med en viss procent av arbetsgivaravgifterna för personer som arbetar med forskning och utveckling, SAL 2 kap. 29–31 §§. Skatteverket ställer höga krav i fråga om resultat, systematik, dokumentation och metod för att arbete ska anses utgöra sådant forsknings- och utvecklingsarbete som ger rätt till nedsättning. Många företag har haft svårt att möta de krav som Skatteverket och domstolarna upprätthållit, något som resulterat i att många företag inte har fått utnyttja forskningsavdraget.

Förvaltningsrätten i Göteborg biföll nyligen ett överklagande av ett nekat forskningsavdrag för ett företag som arbetar med avancerad styrteknik. Avgörandet är mycket utförligt motiverat varför det, även om det är en dom i första instans, kan utgöra en potentiell vändpunkt från de hittills alltför högt ställda dokumentationskraven. Det bör dock framhållas att Skatteverket kan komma att överklaga.

Målet avgjordes efter en muntlig förhandling där expertvittnen hördes. Skatteverkets uppfattning var, enligt domskälen, i princip att traditionell dokumentation av forskningresultat i forskningsrapporter krävs för nedsättning.

Enligt förvaltningsrätten ligger det i sakens natur att det är svårt att visa vad enskilda anställda gjort under sin arbetstid samt att detta måste tillåtas påverka utredningskraven; ”annars kommer syftet med lagen – att främja forskning och utveckling – inte att få något genomslag i praktiken”.

Domen beskriver skillnaderna mellan akademisk forskning och forskning i FoU-företag. Akademisk forskning syftar, enligt expertvittnet, till att offentliggöras medan hela syftet med FoU inom företag är att vinna ekonomiska fördelar genom att hålla forskningen för sig själv.

Dokumentation av resultat och kunskap i FoU-företag sker dessutom ofta i företagsinterna loggar eller liknande, inte som traditionella forskningsrapporter.
Enligt förvaltningsrätten måste dokumentationskraven, utan att efterges, anpassas till den verklighet som gäller och bedömas utifrån förutsättningarna hos företagen. Högre dokumentationskrav kan ställas på företag vars verksamhet endast till en liten del består av FoU än på företag vars normala verksamhet till en väsentlig del består av mycket avancerat utvecklingsarbete. Det vore enligt domstolen inte realistiskt att varje enskild åtgärd ska kunna särskiljas genom särskilda dokument för sådana företag.

Avdragsrätten (för FoU-intensiva företag) bör därför enligt domstolen prövas med utgångspunkt i företagets egna rutiner och processer för att skilja avdragsberättigande arbete från annat arbete som inte ger rätt till avdrag. De frågor som enligt domstolen bör bli avgörande är om företagen:

1. i stor omfattning bedriver verksamhet som innefattar kvalificerat utvecklingsarbete,
2. om det projekt det gäller är ett projekt som kräver kvalificerat utvecklingsarbete,
3. om utredningen ger tillräckligt stöd för att bolaget i princip gjort en riktig bedömning av var gränsen går mellan å ena sidan forskning och utveckling som ger rätt till nedsättning och å andra sidan sedvanlig produktutveckling,
4. om metoderna som används i rimlig grad säkerställer att endast nedsättningsberättigade kostnader ingår i underlaget,
5. om dokumentationen ger en utomstående betraktare möjlighet att i efterhand kontrollera de bedömningar som gjorts och om företaget i praktiken har följt de rutiner och metoder som de säger sig använda.

Vid en sådan prövning måste det även skönsmässigt prövas om andelen avdragsberättigande arbete i relation till icke-avdragsberättigande arbete är rimlig utifrån bolagets verksamhet och hur den bedrivs.