IFRS: Klassificering av villkorad eller uppskjuten köpeskilling vid rörelseförvärv

Vad innebär detta? 

För att säkerställa korrekt klassificering krävs bedömning och förståelse för kassaflödets karaktär kopplat till villkorade eller uppskjutna köpeskillingar i samband med rörelseförvärv. IFRS ger vägledning, men utvärdering behöver göras för att avgöra om betalningen eller delar av den ska redovisas som investerings-, finansierings- eller operativ verksamhet.

Enligt vår uppfattning ska kontanta betalningar upp till det belopp som skulden redovisades till vid förvärvsdatumet, det vill säga den villkorade eller uppskjutna ersättningens verkliga värde vid förvärvstillfället, klassificeras som investeringsverksamhet om betalning avser övertagande av bestämmande inflytande över den förvärvade verksamheten. Eftersom villkorade eller uppskjutna köpeskillingar vanligtvis uppstår av andra skäl än att tillhandahålla finansiering till köparen skulle betalningar normalt sett inte vara berättigade att klassificeras som kassaflöden från finansieringsverksamheten. Därmed skulle villkorad eller uppskjuten köpeskilling som på grund av efterföljande värdeförändring överstiger det belopp som skulden redovisades till vid förvärvsdatumet behöva klassificeras som operativa kassaflöden. Räntekostnader undantas om bolagets redovisningsprincip anger att de redovisas som en del av finansieringsverksamheten.

Vad kan vi dra för slutsatser?  

Andra regelverk såsom US GAAP ger en tydligare vägledning om hur villkorade köpeskillingar ska klassificeras. När allt ställs på sin spets är frågan vad som är bäst? Möjligheten till situationsspecifik utvärdering enligt ett principbaserat ramverk som IFRS eller ett mer regelbaserat ramverk som US GAAP? Båda har sina fördelar och nackdelar. IFRS ger ett mer följsamt regelverk, vilket kan vara fördelaktigt i komplexa situationer. US GAAP erbjuder tydligare riktlinjer, vilket kan minska risken för inkonsekvent redovisning.

Målet bör alltid vara att säkerställa enhetlighet och tydlighet för att ge en rättvisande jämförbarhet för intressenter som använder finansiella rapporter. En tydligare vägledning inom IFRS skulle kunna hjälpa företag att redovisa dessa betalningar på ett mer konsekvent sätt, vilket i sin tur kan stärka förtroendet för den finansiella rapporteringen. 

I slutändan handlar det om att skapa en balans mellan flexibilitet och tydlighet – och kanske är det just denna balans som kan leda till en mer transparent och jämförbar finansiell värld.

Artikeln är skriven av Victor Bördin i Stockholm. För mer information kontakta ditt närmaste EY-kontor.