Low angle view of garden architect adjusting solar panel by colleague holding tablet computerImage downloaded by Charlie Brewer at 11:32 on the 18/06/18

Energiköpsavtal (PPAs) – derivat eller inte?

Ökad användning av förnybar energi aktualiserar frågan om energiköpsavtal ska redovisas till verkligt värde i resultatet, som derivat.


Kortfattat

  • Energiköpsavtal (PPAs) av förnybar energi ökar som följd av företagens åtagande att mildra klimatförändringarna och att minska koldioxidutsläppen.
  • Redovisningen av energiköpsavtal påverkas av den specifika strukturen på el-marknaderna och kräver betydande bedömningar. I de fall derivatredovisning är tillämplig, kan effekten på de finansiella rapporterna bli väsentlig på grund av prisvolatilitet på energimarknaderna och kontraktens långa löptid.
  • Inom IASB övervägs för närvarande möjligheten att ändra vissa delar i IFRS 9, beaktande karaktären på elmarknaden och avtal om förnybar energi.

Ijuni 2023 diskuterade IFRS Interpretations Committee (kommittén) en fråga om hur IFRS 9 Finansiella instrument ska tillämpas på avtal om att köpa energi.  De förutsättningar som tillställdes kommittén belyste tillämpningsutmaningarna på de energimarknader där företaget kan behöva sälja en del av den inköpta energin på spotmarknaden. I sådant fall kan tolkningen vara att avtalet ska redovisas som ett derivat till verkligt värde i resultatet. Alternativt, beroende på marknadsbegränsningar, är frågan om energiköpsavtalet kan klassificeras  som  kontrakt som verkställs längre fram (s.k. ”executory contracts”).

I juli 2023 beslutade International Accounting Standards Board (IASB) att det ska undersökas om begränsade förändringar i IFRS 9 kan genomföras för att bättre presentera effekterna av energiköpsavtal, så kallade Power Purchase Agreements, PPAs. Såväl fysiska som virtuella PPAs är aktuella för dessa överväganden. I december 2023 beslutade IASB att lägga till ett projekt om redovisning av energiköpsavtal till sin arbetsplan.

I den här artikeln behandlas frågan om varför IFRS 9 är relevant vid redovisning av energiköpsavtal; PPAs. Varför uppfyller vissa energiköpsavtal definitionen av ett derivat? Hur påverkar elmarknadernas särdrag analysen? Och vad tycker kommittén och IASB i frågan?

Varför kan IFRS 9 vara relevant vid redovisning av energiköpsavtal?

IFRS-regelverket anger i vissa fall undantag från IFRS 9 för inköp- och försäljning av exempelvis el och andra råvaror. Uppfylls inte kritererna för undantag, utgör inköpsavtalet ett derivat enligt IFRS 9. Frågan om derivatredovisning eller inte, kan vara aktuell förutsatt att avtalet inte medför konsolidering till följd av kontroll (IFRS 10) eller leasing-redovisning (IFRS 16).

Nettoavveckling och frågan om egen användning (”own use”) undantag

Om avtalet att köpa eller sälja en icke-finansiell post kan regleras netto med kontanter och det inte innehas för företagets förväntade behov av förvärv, försäljning eller användning (s.k. "egen användning", ”own use”), uppfyller avtalet definitionen av ett derivat enligt IFRS 9. Det innebär att avtalet ska redovisas till verkligt värde via resultatet.

Enligt IFRS 9 kan ett avtal om att köpa eller sälja en icke-finansiell post regleras netto kontant i fyra olika situationer, och frågan om egen användning aktualiseras i två av dessa. Logiken i analysen illustreras i bild 1.

Financial Post

I de situationer som beskrivs i IFRS 9.2.6 (b) och (c) (2 och 3 ovan) uppfylls inte kriteriet för egen användning och avtalet redovisas som derivat. I andra fall (t.ex. 1 och 4 ovan) måste det bedömas om kriteriet för egen användning är uppfyllt.

För att kriteriet egen användning ska vara tillämpligt, måste avtalet både (a) ha ingåtts och (b) fortsätta att innehas för detta ändamål. Om ett avtal som ursprungligen ingicks i leveranssyfte upphör att innehas för detta ändamål vid en senare tidpunkt, måste det följaktligen redovisas som ett finansiellt instrument enligt IFRS 9.

Varför uppfyller vissa energiköpsavtal definitionen av ett derivat?

Kommittén har diskuterat redovisning av energiköpsavtal och elmarknadens struktur enligt begreppen ”bruttopool” respektive ”nettopool”.  Beroende på elmarknadens struktur kan energiköpsavtal vara av två typer – så kallade fysiska och virtuella. Virtuella energiköpsavtal är vanliga på marknaden för ”bruttopooler” och uppfyller definitionen av derivat. Fysiska energiköpsavtal finns på marknader för "nettopooler" och kräver ytterligare analys för att avgöra om de kan nettoavvecklas och om redovisningsreglerna vid egen användning är tillämplig. Nedan förklaras dessa två typer av marknader och relaterade kontrakt mer i detalj.

Bruttopoolmarknad

På en bruttopoolmarknad (illustrerad i bild 2 nedan) avvecklas alla transaktioner via en marknadsoperatör som fungerar som clearinghus. Energiproducenter levererar el till operatören som sedan distribuerar elen till köparna. Alla avräkningar med marknadsoperatören sker till spotpriser. Utöver avtal om egen användning med marknadsoperatören kan det också finnas bilaterala avtal mellan energiproducenter och elköpare till fasta priser. På grund av marknadsstrukturen avvecklas sådana energiköpsavtal separat på nettobasis utan någon faktisk leverans. Denna typ av avtal är finansiella eller "virtuella" PPA:er (vPPA), eller ”contracts for difference”, dvs avtal som regleras netto mellan fast pris och spotpris.

Energy product figure

Nettopoolsmarknad

På en nettopoolsmarknad för el (illustrerad i bild 3 nedan) ingår energiproducenterna avtal direkt med elköparna och elen kan levereras fysiskt. Kommittén bekriver en nettopoolsmarknad som att när elen produceras överför elproducenten elen via nätet och krediterar kundens konto med den levererade volymen. Vid avisering om leveransen har kunden ett angivet tidsintervall för att ”rensa kontot” – dvs förbruka elen. Om kunden inte kan förbruka elen, säljs överskottet till en annan part till marknadsspotpriset. Eftersom avvecklingsmekanismen på en marknad för nettopooler tillåter fysisk leverans till kunden, är energiköpsavtal som ingås på en marknad för nettopooler fysiska energiköpsavtal.

Energy product figure

Tolkningen kan rimligen göras att den svenska marknaden överensstämmer med beskrivningen av en nettopoolsmarknad. Elköparna kan ingå fastprisavtal direkt med elproducenten eller el-leverantören, och elen leveras fysiskt via elnätet.

Hur påverkar nettopoolens särdrag analysen?

Marknaden för nettopooler skapar utmaningar för klassificering av energiköpsavtal, även för avtal för förväntad egen användning. En praxis att sälja överskottet av köpt el kräver betydande bedömning. Om ett företag t.ex. är skyldigt att sälja oanvänd el och måste göra det relativt frekvent (t ex under de flesta helger), kan man då dra slutsatsen att avtalet inte ska ses som ett derivat enligt  IFRS 9.2.6 c? Speciellt när företaget gör vinst om försäljningspriset är högre än kostnaden.

Elmarknaden kännetecknas av unika egenskaper som gör en bedömning av egen användning svår:

  • Oförutsägbar försörjning: tillgången på förnybara energikällor kan variera kraftigt över tiden.
  • Oförmåga att lagra el: elektricitet kan till sin natur inte lagras.      
  • Automatiserad försäljning av oanvänd el inom kort tidsintervall: elnätet kräver balans.

Även i nettopoolmarknader, noteras att det kan finnas avtal som prisavräknas netto. En problematik är härmed att marknadens struktur även i Sverige och i övriga Europa, kan medföra att avtal om förnybar energi uppfyller derivat-definitionen.

Vad anser kommittén och IASB i frågan?

När kommittén diskuterade frågan i juni 2023 lyftes följande frågor fram:

  • I vilken utsträckning marknadsstrukturen är relevant.
  • Under vilken period ett företags förväntade användningsbehov måste utvärderas när leverans kan ske på en nästan konstant basis.
  • Finns det ett tröskelvärde för "tillåten försäljning" eller "upphäver" efterföljande köp en försäljning så länge som ett företag är nettoköpare av energi?

Med hänsyn till tolkningssvårigheter under nuvarande IFRS 9 och karaktären på energiköpsavtal, specifikt noterat för förnybar energi med ofta långa avtal, beslutade IASB i juli 2023 att undersöka förutsättningarna för en begränsad förändring i IFRS 9, inkluderande även virtuella energiköpsavtal.

 IASB har efterfrågat input från kommittén och den 29 november 2023 diskuterade kommittén tre möjliga förändringar och dess för- och nackdelar;

  • Förändring av kraven för egen förbrukning (”own use”), avseende fysiska energiköpsavtal (PPAs)
  • Förändra kraven för säkringsredovisning
  • Undantag för energiköpsavtal (PPAs)

I december 2023 diskuterade IASB redovisning av energiköpsavtal (PPA). Styrelsen beslutade tentativt att inte undanta (PPA) från tillämpningsområdet för IFRS 9 utan i stället fortsätta titta på två andra potentiella lösningar för redovisning av såväl fysiska som virtuella (PPA). De unika egenskaperna hos (PPA) förväntas göra det möjligt att avgränsa potentiella framtida ändringar i IFRS 9 avseende bedömning av vad som utgör egen förbrukning och bedömningar för säkringsredovisning.

Summering

Karaktären på elmarknaderna medför specifika tolkningsproblem i redovisningen och avtal om förnybar energi kan behöva redovisas som derivat till verkligt värde i resultatet. IASB överväger nu möjligheten att ändra vissa delar i IFRS 9.

Det kan konstateras att nuvarande skrivningar i IFRS 9 är gällande i årsredovisningen 2023 med den tolkningssproblematik som föreligger. Härmed rekommenderas att företag som har ingått energiköpsavtal särskilt inom förnybar el, överväger behovet av upplysningar.

Om artikeln