Dags att se över upplysningarna om tillämpade redovisningsprinciper!

Händelsen måste ha en negativ påverkan på motparten

För att uppfylla definitionen av försäkringsavtal måste den försäkrade händelsen ha en negativ påverkan på försäkringstagaren.  Detta betyder att avtal som triggar en utbetalning enbart vid förekomst av en händelse (exempelvis jordbävning), utan krav på att motparten har påverkats, inte utgör en försäkring.

Vad är en försäkringsrisk?

Med försäkringsrisk avses en icke-finansiell risk. Det måste även handla om en risk som motparten redan är utsatt för, inte en risk som uppstår genom avtalet.

Med finansiell risk avses exempelvis framtida förändringar i en viss ränta, priset på ett finansiellt instrument, råvara eller valuta. Finansiella risker inkluderar även förändringar i icke-finansiella variabler som inte är specifika för någon av avtalsparterna, exempelvis en förändring i ett icke-finansiellt index.

Vad är en betydande försäkringsrisk?

Försäkringsrisken måste vara betydande. Detta är fallet om den försäkrade händelsen kan leda till att utfärdaren måste överföra en betydande ersättning. Villkoret kan således vara uppfyllt även om den försäkrade händelsen i sig inte är sannolik. Utfall som saknar kommersiell innebörd ska dock inte beaktas.

Tvingande undantag

IFRS 17 anger en rad tvingande undantag som innebär att vissa försäkringsavtal faller inom tillämpningsområdet för andra standarder. Särskilt relevant för icke finansiella-företag  är exempelvis garantiåtaganden och restvärdesgarantier (se nästa avsnitt) samt

• tillgångar och skulder inom ramen för pensionsstiftelser och förmånsbestämda pensionsplaner

• avtalsenliga förpliktelser som är villkorade av framtida utnyttjande av/rätten att utnyttja en icke-finansiell post

• villkorad tilläggsköpeskilling som utgör fordran eller skuld i ett rörelseförvärv

Tvingande undantag för vissa restvärdesgarantier och garantiåtaganden

IFRS 17 undantar från tillämpningsområdet restvärdesgarantier som utfärdas av en tillverkare, återförsäljare eller detaljist. Detsamma gäller leasegivares restvärdesgarantier som är inbäddade i ett leasingavtal.

På liknande sätt undantas även produktgarantier som utfärdas av en tillverkare, återförsäljare eller detaljist i samband med försäljning av dess varor eller tjänster till en kund. Sådana garantiåtaganden faller i stället inom tillämpningsområdet för IFRS 15 Intäkter från avtal med kunder eller IAS 37 Avsättningar, eventualförpliktelser och eventualtillgångar.

Tillämpning av dessa undantag kräver en rad bedömningar. Är företaget en ”tillverkare”, ”återförsäljare” eller ”detaljist”? Ska en grossist tillämpa undantaget eftersom företaget är en återförsäljare?

För produktgarantier, vad avses med ”i samband med försäljning av …”? Omfattas företag som ingår ett garantiåtagande i samband med försäljning av varor eller tjänster för annan part, dvs om företaget agerar ombud i transaktionen som avser varan eller tjänsten? Omfattas en garanti som säljs separat vid annat tillfälle än varan/tjänsten, exempelvis en förlängning av en garanti när en tidigare garanti löper ut?

För det fall en garanti ställs ut av annan juridisk person än den som säljer varan/tjänsten inom en koncern, är undantaget inte tillämpligt i de separata finansiella rapporterna (för det fall IFRS 17 tillämpas). I sådana fall kan dock avtalet i vissa fall omfattas av det undantag som diskuteras i nästa avsnitt.

Valmöjlighet för vissa tjänsteavtal till fast pris

Vissa tjänsteavtal till fast pris (tänk underhållsavtal) kan uppfylla definitionen av försäkringsavtal, trots att syftet med transaktionen är att tillhandahålla tjänster till fast pris.

För dessa avtal ska företag välja att tillämpa antingen IFRS 15 eller IFRS 17 om tre villkor är uppfyllda:

• prissättningen speglar inte en riskbedömning av en enskild kund

• kunden ersätts genom tjänster

• försäkringsrisken uppkommer främst genom kundens användning av tjänster, inte genom osäkerhet om kostnaden för dessa tjänster

Valet görs per avtal och är oåterkalleligt, det är således inte ett principval.

Redovisning i juridisk person

För koncernredovisningen kan koncernintern egenförsäkring lämnas utan beaktande. Sådana transaktioner elimineras eftersom det ur ett koncernperspektiv saknas avtal med annan part. I utfärdarens separata finansiella rapporter finns emellertid ett försäkringsavtal och en separat bedömning behöver göras för redovisning i separat juridisk person om denna bygger på IFRS.

För det fall ett koncernföretag lämnar en fullgörande garanti för ett annat koncernföretags åtagande, utgör åtagandet ett försäkringsavtal i redovisningen för det separata företaget, om försäkringsrisken är betydande. I koncernredovisningen, däremot, betraktas viten till kund antagligen som rörlig ersättning enligt IFRS 15.  På motsvarande sätt kan borgensåtaganden för andra koncernföretag uppfylla definitionen av försäkringsavtal, i redovisningen för det separata företaget.

För juridisk person som tillämpar RFR 2 finns ett frivilligt undantag från tillämpning av IFRS 17. För redovisning i juridisk person som är ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag finns ett motsvarande frivilligt undantag. Även juridisk person som är ett försäkringsföretag är undantagna.

För årsredovisningen för 2023 behöver en bedömning göras om det ska framgå av avsnitt om väsentlig information om redovisningsprinciper för moderbolaget vilka principer har tillämpats för avtal som faller inom tillämpningsområdet för IFRS 17.